Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre novelletter af Gustaf af Geijerstam - II. Den gamla byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre ned. Gammal sed har där bevarats, och om någon
har tvist med en annan, afgöres sådant af de äldste. Ingen
vill, att det som rör byn, skall dryftas af främmande.
Men kring bygden går sagan om, hur det första huset
i byn en gång byggdes. Lågt och oansenligt skall det
hafva varit, och där det stått reser sig nu en hög byggnad
med många rum, hvaraf blott få nyttjas. Byggnaden ligger
längst ned på sluttningen, närmast älfven, och från dess
trappa kan man se hvirflarna i det djupsvarta vattnet, när
älfven går strid.
Sagan, som berättas, är denna.
I gamla tider, många hundrade år skola ha förgått
sedan dess, fattade en ung man kärlek till en kvinna, som
var rikare och förmer än han själf, och som föräldrarna
därför ej ville gifva honom till hustru. De båda unga
afstodo dock icke från sin kärlek, öppet och i hemlighet
sökte de hvarandra, och när midsommarsolen brann, satt
flickan ensam på sätern. Där besökte henne då älskaren,
och hon förmådde ej bedja honom gå. I tio dagar och
tio nätter gick solen icke ned, och när den ändtligen
började dala, och skymningen åter föll, då fick flickan tid
att tänka på allt, som skett, och när älskaren lämnat henne,
grät hon de långa aftnarna, och hörde, hur skogen suckade
omkring henne.
Fram mot hösten förstod fadern, att dottern svikit
hans tillit, och vintern gick, utan att han talade henne till
eller låtsade sig märka något. Ty flickan var hans enda
barn, och han älskade henne högt. Därför blef han också
grym. Och när barnet var födt, sade han till dottern:
»Tag ditt barn med dig och gå ur mitt hus. Barnet,
som du födt, är din skam och min, och den får icke tak
hos mig.»
Dottern såg på fadern och förstod, att ingen nåd
var att förvänta. Rådlös tog hon barnet på armen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
