Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre novelletter af Gustaf af Geijerstam - III. Bondånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödt helskägg. Därefter återvänder jag till Goethe, och
en stund senare glider tåget in på ändstationen, som ligger
vid stambanan.
Medan jag går där och väntar på tåget, som skall
föra mig vidare, ser jag plötsligt framför mig samma par,
hvilkas röster jag hört i kupén. De komma öfver
skenorna för att gå fram mot perrongen, där jag står. Hon,
storväxt och fyllig, han, liten och obetydlig. Gumman
går tungt, på skenorna snafvar hon och faller mot
perrongen. Tafatt står den rödskäggige bredvid och håller
hennes arm, medan den fallna ligger stilla, utan ett ljud.
Med förenade ansträngningar lyfta vi henne upp, leda henne
fram till den nya kupén, hjälpa henne uppför trappstegen
och in Fylld af mina egna tankar, som jag är, återtager
jag i kupén min läsning och glömmer det passerade.
När jag på eftermiddagen återkommer från Lund,
byter jag tåg vid samma station, stiger ånyo in i den lilla
kupén och ser där före mig en man, som jag tror mig
känna igen. Han bär svart melonhatt öfver ett par buskiga
ögonbryn, helskägget är rundklippt och rödt, då och då
kastar han en blick på mig, innehållande en tydlig önskan,
att jag skall börja tala.
Emellertid har den lilla händelsen på förmiddagen så
obetydligt berört mig, att jag ej ens är säker på, om det
är samma person, som nu åter sitter bredvid mig. Men
hur det är, tror jag så, och för att göra honom till viljes
frågar jag, om detta är händelsen.
»Jo,» säger han och nickar ifrigt. »Det var jag.»
»Fruntimret, som ni var i sällskap med, var sjuk?»
»Ja,» säger han. Och hans ögon lysa till, oroligt
och sökande.
Han är så full af sin egen historias vikt, så tryckt af
dagens händelser, att man formligen ser det på honom.
De mörka arbetshänderna med sina grofva naglar röra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
