Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre novelletter af Gustaf af Geijerstam - III. Bondånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrigt mot hvarandra, och blicken, som är skygg, söker för
ett ögonblick min, som måste han veta mina tankar
»Hon är sjuk,» säger jag.
»Ja,» säger han. »Det är ingenting att göra vid det.
När sjukdomen kommer, får man bära den »
Jag medgaf detta i allmänhet.
»Hvilken sjukdom har hon?» frågade jag vidare.
Han såg tacksam ut att få meddela sig, tala om detta,
som uppfyllde hela hans tillvaro med sin tyngd, och fortfor:
»Det är vatten. Vatten i magen. Hon är inne för
att pumpas.»
» Har ni lämnat henne i Lund?»
> Ja.»
»På lasarettet?»
»Ja. Hon skall bli där till fredan. Då får jag fara
och hämta henne igen.»
Han suckade vid tanken.
»Det har räckt länge,» fortfor han. »I september
började det. Sedan dess har hon varit inne och blifvit
pumpad efter hvartannat. Nu är det fyra gånger.»
»Kan hon aldrig bli bra?»
»Nej.»
Han suckade ånyo, en uppriktig, stillsam, undertryckt
suck, yppande hela helvetet af den pina, som väntade med
nya sjukdomsfall, pumpningar, stadsresor, besvär och
ända-målslösa kostnader. Han såg stint på mig och fortfor:
»Hemma kan hon inte göra något heller. Det kan
ju ingen begära. Hon ligger mest. Och det hon ska ha,
får man bära till henne. Det är ingenting att göra, när
sjukdomen kommer.»
Han ser bort nu och sitter tyst, som om tankarna
fortsatte sitt spel och han ej gitte yppa dem. Jag betraktar
honom litet tveksamt.
»Förlåt,» säger jag, rädd att vara ogrannlaga, »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
