Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre novelletter af Gustaf af Geijerstam - III. Bondånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg henne knappast i förmiddags. Jag satt ju och läste.
Var det er mor eller — kanske — hustrun?»
Han klippte till med ögonlocken igen.
»Det var min kvinna,» sade han.
Som han sagt dessa ord, dök hufvudet ned mellan
skuldrorna, och ögonen lyste upp.
»Hon är mycket äldre än jag,» fortfor mannen. »Jag
fick henne efter hennes man. Jag tjänte dräng där, när
han dog. Han låg sjuk länge. Och så fick jag henne.»
Det sista kom hastigt och nästan blygt, som hade han
varit rädd att bli utskrattad. Hela historien fanns där, hela
hans lilla historia. Kärlek och ärelystnad, en ung karl,
som tar en gammal hustru, får gård och grund på köpet,
kommer sig upp. Så hustrun sjuk. Gammal i förtid, själf
fjättrad vid den gamla, fick han nu gå och försörja henne,
sedan han vant sig att kalla sitt, det som en gång var hennes,
»Det finns inga barn,» kom det efter en paus. »Hon
hade en son, när jag fick henne, och han dog. Se’n har
hon inga haft. Hon var ju för gammal.»
»Jaja,» anmärkte jag allvarligt i hans egen ton, »det
är ingenting att göra vid det.»
»Nej,» svarar han och stirrar på den skakande
kupéväggen. »Om fredag får jag fara och hämta hem henne
igen. När sjukdomen kommer, måste man bära den »
Det är ingenting mer att säga. Tåget saktar farten
och stannar vid den lilla stationen på slätten. Mannen
lyfter på hatten och drumlar ut. Tåget står länge stilla,
och jag har god tid att följa den forne drängen med ögonen.
Långsamt och nedlutad går han och så tungt, som
trampade han sig med hvarje steg djupare in i det
hvarför, på hvilket han grubblar. När tåget långsamt sätter
sig i gång, ser jag honom for sista gången, oansenlig och
hopkrympt, tecknad mot en grånande horisont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
