Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stationsinspektoren. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är Edla, spektorn. Hon har fått det nu igen . . .»
Tomson släppte papperen och gick med tunga steg
uppför trappan. I gafvelrummet, där blåsten pressade
och slungade stora våta snöklattar på det enda fönstret,
satt eller halflåg i en länstol en ung flicka, blåaktig i
ansiktet, med vidöppna, glasblanka ögon och skum på
läpparna. Hon skrek inte längre, jämrade sig bara svagt,
och fingrarna plockade på knapparna i tröjan. Pigan dolde
ansiktet i förklädet; hon vågade inte se på den sjuka.
Den gamla tron på en epileptiker som en besatt är ännu
lefvande hos allmogen, och den respekt Vår Herre förlorat
har gått öfver till den onde. Det heliga triangelögat i
koret får inte längre blickarna att sjunka, men på den
onde törs man inte se, ty han hämnas.
Fadern tog flickan i knät och torkade henne om
ansiktet. Hon var tretton år och såg ut som åtta, nio, en
liten förkrympt och vanlottad varelse, halfdöd af skrämsel.
Men allt som anfallet gaf med sig, klarnade hennes ögon
och blefvo nästan vackra. Hon slog armarna om hans
hals och började stamma långa, meningslösa ramsor, det
var om allt som hon sett och hört nyss, när hon varit
ensam i skymningen, och om hur rädd hon blifvit och
tyckt att något hade kommit in i rummet och närmat sig
henne. Och då trodde hon, att hon skrikit.
»Det var där, där i hörnet. Och ihu, ihu — så lät
det. Och det rullade på golfvet som ett nystan, men så
reste det sig rakt upp i luften, och då var det en
människa, nej ingen människa heller, det hade inget hufvud,
bara stora händer . . . och armar, så här långa ...»
»Nu kör vi ut det,» sade Tomson och gick till
dörren.
»Nej, nej, inte öppna.»
»Så tar vi det den här vägen.»
3. — Svea 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
