- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1905 /
34

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stationsinspektoren. Novell af Bo Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han öppnade kakelugnsluckorna och slog igen dem
med en smäll.

»Pang, nu är det fast. Får krypa genom
skorstens-pipan, adjö, adjö. Ut i snön och där fryser det ihjäl, och
så blir Edele glad igen.»

»Snälla far, rita ’den dumma Lotta’ och beskrif henne
för mig. Hur dum hon var.»

Tomson ritade Lotta och beskref hur dum hon var.
Det var en lång historia, det var ingen ända på
galenskaperna, och Edele skrattade, så att håret föll ner i ögonen
på henne. Ute hade blåsten ökat, och det small i
fönsterrutan. Godt att sitta här tillsammans och prata och låta
tiden gå. Ingen frågade efter en, men så behöfde man
heller inte fråga efter någon . . . bara låta tiden gå.

En hvissla tjöt; det hördes knappt i stormen. Synd
om Andersson, som fick ut nu, i det här hundvädret.
Men i morgon är det min tur, tänkte Tomson.

»Kan undra om gubben Löf är på maskinen i kväll.
Han håller väl inte ihop mycket mer. Det äter folk,
lokomotivet, inte bara cokes ...»

Tomson nickade. I samma ögonblick var det som
han träffats i hufvudet af någonting, ett hugg, en blixt.
En sekund blef det så ljust inom honom, att han tyckte
sig se sin egen hjärna, men nästa sekund var det svart.
Blind, halfgalen kastade han händerna för pannan och
störtade ut.

»Min gud, min gud,» stönade han.

I dörren till perrongen stod Andersson, stationskarlen,
med lyktan som dröp af snö. Tomson slet den ur handen
på honom, och svängande den i luften, barhufvad och
gallskrikande, var han ute på banan, i blåsten och yret.

Ett ljussken krympte ihop långt borta och slocknade.
Det var tåget, som försvann i Getbäckskurfvan.

Han hade glömt att stoppa det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1905/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free