- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1905 /
67

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den syndiga, gamla människan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och hon kände oroligt på dörren, som hon stängt
efter sig. Hon var tydligen icke riktigt viss på att den
främmande icke var efter henne och kunde rycka upp den.

»Men hon var ju här i förrgår,» sade Helfrid med
rynkade ögonbryn.

»Ja visst. Jag hade så säkert trott att hon inte skulle
komma i dag. Hon har ju så många andra bekanta. Nog
kunde hon väl dela på sig litet mera rättvist 1 A, Herre
Gud, hvarför ska hon just tycka så mycket om oss?»

»För att vi bo så nära,» sade Helfrid lakoniskt.

»Och vi, som skulle haft det så skönt! Och jag,
som hade gladt mig så mycket. . .!»

Den stackars lilla frun höll sina knäppta händer ännu
högre framför sig, och hennes gamla, ännu så söta, milda
ögon lyste fuktiga, som ville tårarna samla sig i dem.

Hon stod där så lik ett bedröfvadt barn, den kära
lilla gumman. Och så underligt var det ju icke. I de
gamlas liksom i barnens värld händer det ju så litet, och
därför bli de små fröjderna och de små sorgerna till stora.

Helfrid sprang upp.

»Det går inte an längre,» sade hon och gick resolut
mot dörren. »Hon pinar ut dig.»

»Nej, nej, nej!» Och helt förskräckt öfver den afsikt hon
läste i dotterns ansikte försökte den gamla afvärjande ställa
sig mellan dörren och den utgående. »Du får inte säga något.»

Men Helfrid lät icke hejda sig. I nästa sekund var
hon ute och mötte på halfva salsgolfvet den nykomna gästen.

Fröken Malvina hade redan hunnit taga af sig hatt
och kappa och släta håret och steg nu på rak och värdig
med arbetsväskan hängande öfver armen och ett välvilligt
leende på sitt hälsningsnickande ansikte Hon hade ännu
icke märkt att Helfrid såg allvarlig ut.

Denna lutade sig intill hennes öra, under det hon
klappade henne på axeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1905/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free