- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1905 /
73

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den syndiga, gamla människan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som man kunnat få någon nytta af eller haft hopp om att
få ärfva, då hade hon blifvit behandlad på ett helt
annat sätt.»

Helfrid var röd af upphetsning, och hon drog af sig
handskarna så häftigt, att hon höll på att slita sönder dem.
Men den gamla frun reste sig upp ur stolen.

»Då går jag väl själf,» sade hon.

Hvad tänkte hon på? Helfrid ställde sig i vägen och
motade henne. Hon ut i kvällskylan så trött och klen
som hon vari Det gick helt enkelt inte an. Det kunde
väl åtminstone få vara tills i morgon. Det stod ju inte
för lifvet.

Men modern hade bara ett svar, som hon
oupphörligt upprepade.

»Jag måste, Helfrid, jag måste.»

Och hon kämpade beslutsamt för att få lös sin
handled från Helfrids grepp.

Då fingo de plötsligt en förnimmelse af att de icke
voro ensamma och vände sig på en gång mot dörren.

På tröskeln stod Malvina, Malvina med ett bredt
solsken öfver alla sina drag. Ingen af de båda andra
kunde minnas sig ha sett henne så strålande. Hon såg ut
som en människa, som kämpat en kamp mot sig själf och
låtit sitt bättre jag segra. Det var något, storslaget öfver
henne, och det leende, hvarmed hon betraktade Helfrid
och hennes mor var på en gång öfverseende och innerligt.
Hon stod som om hon stått i tablå, njöt själf af den effekt
hon gjorde och öfverlämnade första ordet åt åskådarna.

»A, Malvina,» utbrast den gamla frun, »nu var du
ändå snäll . . .1»

Och Malvina lät sig omfamnas. Malvina tog emot
berömmet. Hon tyckte själf att hon gjort sig förtjänt af
både beundran och tacksamhet för sitt ädelmod och sitt
storsinne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1905/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free