Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lite prat om tågresor af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rot eller annan kvistig lärdomsfråga, munhuggas och
små-slåss med hvarandra och slänga ibland glåpord efter de
’fnittrande* skolflickorna, som skymta genom glasdörrarna
till nästa kupé. Utanför på plattformen stå mera vuxna
skolynglingar och elegant växta sjökadetter och tala om
japaner och ryssar med jämförelsevis imponerande manligt
lugn och objektivitet. Jag lär mig att hålla af Sveriges
ungdom på de resorna. Den ser så hurtig och treflig ut,
och jag tänker att den generation, som nu går i
arbetsoket, med en viss trygghet en gång kan lämna
fäderneslandet i dessa ungas händer.»
»Nå, men det är väl sällan du kan resa så tidigt?»
»Ja, vanligtvis far jag först med 4- eller half 5-tåget.
Det är en helt annan publik. Jag kallar det
familjefädernas tåg’. De återvända då från sitt arbete i staden.
Somliga se lika krya och muntra ut som när de reste in
på morgonen. Det är de, som ha goda nerver och riktigt
rödt blod. Men andra, och det är nästan de fleste, ha inte
fullt så många röda blodkroppar eller ha åtminstone
svagare nerver. Somliga se trötta och slitna ut, och om man
ej märker tröttheten på annat vis, så märker man den däraf
att de helst vilja sitta för sig själfva och hvila sig,
försjunkande i sina tankar, halfsofvande eller läsande
middagstid-ningen. Jag för min del respekterar alltid detta behof af
en smula afstängning från . yttervärlden, som jag så ofta
lägger märke till hos storstadsmänniskor. Det ligger häri
en sorts själfbevarelseinstinkt, ett nervernas och sinnenas
nödtvungna skonande, och det är ingenting annat än en
naturlig reaktion mot nutidslifvets buller och oro.
Men du blir trött af att höra på?»
»A nej, ännu kan jag väl hålla ut en liten stund.»
»Ja, det är inte mycket till jag har att berätta om
resorna, ty helst stannar jag resten af dagen på landet.
Men det händer någon gång, att jag far in till staden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
