Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lite prat om tågresor af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bevista ett sammanträde eller ett kalas, gå på teatern,
höra en föreläsning eller konsert. Då tar jag ett tåg som
jag kallar ’arbetaretåget’. Det är nämligen till större
delen fylldt af kroppsarbetare, grundläggare, murare, snickare
och andra, som hela dagen hålla på därute på landet med
villabyggnader och på kvällen återvända till staden. Jag
ser dem sitta i långa rader i sina gråa och smutsiga
kläder, de flesta magra och seniga men väderbrynta och med
stark ansiktsfärg, en och annan mera fårad och blek. De
äro trötta på sitt vis och tala föga och lågmäldt, men deras
trötthet är mer lugn och sund, mest kroppens, icke de
jäktade nervernas, och de sofva helt visst godt och djupt
om natten. Någon gång är där en skämtare med bland
dem, som med sin högröstade munterhet sätter allas
skrattmuskler i rörelse, men det är sällan det händer. De flesta
bara längta hem till hvilan och maten, till hustrun och
barnen eller någon annan vänlig själ, som håller af dem. Det
finns nog också de, som icke äga någon vän utan blott ett
ensligt rum att komma till eller som innebo i en familj,
och bakom deras trötthet ligger föga af längtans solsken.»
»Nu ha vi då ändtligen hunnit till aftontåget, då du
far hem igen. Då är där väl inte mycket stoff för din
filosofi ?»
»Ahnej, inte så värst. Människorna äro antingen
sömniga och sitta och sofva i hörnen, eller äro de just då
som lifligast — det är de nervösa som sent på kvällen
känna sig mest pigga — och prata om teatrar, konserter,
bjudningar och föreläsningar. Man hör förtjusta utrop,
någon gång ett kyligt reserveradt eller skarpt omdöme af
någon mera kritisk person. Och borta för sig själf sitter
ibland den lilla operasångerskan, som för en stund sedan
med sina toner tjusade åhörarne i den stora salongen. Hon
är trött, sveper den ljusa boan om halsen och lutar sig
halfblundande mot väggen. Aftonen är inne, och alla längta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
