Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam med det blå. Två dikter af Fredik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK VETTERLUND
Ensam själf du var — i denna stunden
skugglöst het och öfvermäktigt rik.
Utdöd låg din stad, i trollsömn bunden,
solens öfvergifna tempel lik.
Endast du i världen fanns,
endast du, och Kosmos’ höga glans.
Såg du, när i solskensbadet
julis skog i andlös bidan står
. . . och det allra första gula bladet,
omärkt lossadt, sakta marken når?
Ock i dagens stråle skall du känna
första skuggan af förvandling så,
och dess gyllne sorg dig bränna
mer, ju mer allena du skall gå!
Ingen ensamhet är stor som denna,
ensamheten med det djupa blå.
II.
Minns du, när den höga julidagen
sjönk mot västerhafvets gyllne vatten,
huru hvalfvet vidgades i renhet,
och du såg i västerns salar ut?
Hemmets stad, som glänste upp ur grönskan,
log omkring dig som en lycklig droppe,
fylld af kvällens sol.
Men i denna skönhet grep en saknad
all din själ, den var för stor, du kunde
icke ensam bära den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
