Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam med det blå. Två dikter af Fredik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Var du borta uti framlingsnejder,
se, oktoberdagens ljusgrå svårmod
och dess ljusgrå ensamhet
passade din själ, som icke kräfde
fullhet där, men i dess milda tystnad
mellan gula träd på enslig skogsstig
läkedom för gammal längtan fann.
— Här, i hemmets stad, i sommarns värld
slog ditt väsen åter ut i blomma
under årens damm, slog ut och svällde
friskt och törstande och ville dricka
fullhet ur den höga eterns skål,
som sig hvälfde aftondjup i väster
öfver röda tak och gröna kronor;
ville dricka ur dess skål med alla,
som du fordom ägde här men mistat,
och som lefde upp för dig just nu
dubbelt lefvande, när julidagen
sjönk så strålande som förr.
Ja, som fordom lyckligt ljus var kvällen,
men — du var allena; ingen visste
af din saga på din barndoms ställen,
där den blef för tung att ensam bära
midt i sommarns klarhet, tung att känna,
som den är, då icke man är två.
Ingen ensamhet är stor som denna,
ensamheten med det djupa blå.
Ingen lycka vore dennas like
att uti den höga julis rike
smälta samman med en själ och bo
i en aftonklarhets ro.
Fredrik Vetterlund.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
