Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellen Lindgren. Minnesord af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa, svenskt språk i denna genre frambragt, skall man
finna ett bestämdt drag, som genomgår denne författares
hela utveckling. Hellen Lindgren var aldrig behärskad af
modet för dagen. Om det också fanns personliga
inflytanden, hvilka någon gång kunde inverka på honom, ett är
visst — tidsanden tog honom aldrig fången, så att en
tillfällig strömning, hvilken gjorde sig gällande i hans krets
eller i samtiden, kom honom att taga miste om sin egen
natur. Hvad han sökte inom sig själf var uttryck för det,
hvilket var hans personlighets märke. Hvad han sökte i
vetandets värld eller konstens, var det, som bar
evighets-märket. Sådant var ock, hvad han tolkade bäst.
Första gången Hellen Lindgren framträdde med en
utförd essay, var år 1883, och redan då kunde man hos
honom iakttaga de särdrag, hvilka för författaren skulle
vara afgörande. Då utgafs en öfversättning af Stepniaks
bekanta bok »La Russia Soterranea», och öfversättningen
inleddes med en orienterande essay af Hellen Lindgren om
den ryska nihilismen. Man erinre sig den tid, då denna
skrift framkom. Efter Alexander II:s död och allt hvad
pressen haft att meddela om de ryska framstegsmannens
och kvinnornas hjältemodiga kamp, själfuppoffring,
hänförelse och dådkraft, var ungdomen i Sverige genomträngd
af en beundran för denna rörelse, hvilken för mer än en
torde varit nära nog afgörande för hans sinnesriktning.
Ännu en gång upplefde man i historien det stora
martyrskapet, frihetskrafvets hjältar och hjältinnor blefvo till
andliga typer och ideal, och bland ungdomen gjordes de till
föremål för en svärmisk tillbedjan. För dem, hvilka då
drömde om stora ideal, syntes det, att för de sanningar,
för hvilka andra länders ungdom ej ens unnades att lefva,
var det Rysslands beskärdt att få dö. Stort som intet i
historien sedan de kristna martyrernas dagar blef för
många detta, hvilket skedde i vår egen tid.
8. — Svea 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
