Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Longfellow och Tegnér. Litteraturhistorisk uppsats af Gust. N. Swan. Med två porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det kanhända hans naturliga blyghet och
tillbakadragenhet, som gjorde att han hellre gick miste om nöjet att
träffa en vän, som, att döma af hans Minnen från södern,
han i Italien satt stort värde på, än att utsätta sig för att
blifva presenterad för de amerikanska fruntimmerna? Då
Longfellow fann att Nicander ej ville eller kunde komma
till Stockholm, hade han ämnat sig resa till Nyköping för
att besöka honom där. Men då han fann att resan dit och
tillbaka per ångbåt skulle taga mer än en veckas tid,
ansåg han sig ej kunna lämna sin fru och hennes väninnor,
hvilka ej alls förstodo svenska språket, så länge utan
beskyddare och afstod så från det sammanträffande med
Nicander, som han så länge gladt sig åt.
Under den två månader långa vistelsen i Stockholm
bodde Longfellow i en lägenhet vid n:o 22 Drottninggatan,
och där studerade han svenska under professor Lignell från
Uppsala universitet, hvilken under ferierna uppehöll sig i
hufvudstaden. Samtidigt mottog han undervisning i finska
språket af den ofvan nämnde kände skalden och
romanförfattaren, sedermera prosten G. H. Mellin. Han blef
bekant med Berzelius, Liljegren, Schröder, Sturzen-Becker,
Arfvedsson, Dahlgren, Palmaer m. fl. den tidens
framstående vetenskapsmän och författare och umgicks därjämte
med Förenta staternas dåvarande minister vid svenska
hof-vet, mr Hughes, och f. d. chargé daffaires mr Appleton,
med svenske f. d. ministern i Washington baron
Stackel-berg m. fl., och synes hafva trifts ganska väl. 1 sina
dagboksanteckningar från Stockholm (den 28 juli) omnämner
han, att en åskstråle antändt Riddarholmskyrkans torn,
som också blef lågornas rof, och att hela kyrkan hotades
af total förstörelse. »Hela dagen varade elden, solen gick
ner och den långa skymningen inträdde, men ännu
brinner elden och folkskarorna på gator och torg, vid hamnen
och på broarna se sorgsna ut. Somliga gräto och gömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
