Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter af Anders Österling - Morgonandakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en än ej hörbar orkester,
som sänkts ur en annan sfär.
De lätta kropparna sväfva
som efter en hemlig lag
och tindra som skum på vida
osynliga böljeslag.
Den brudliga spegeln dallrar
för krusningar här och där:
med stänk af små melodier
undfångelsens stund är när.
Ej ringer en enda dyning
mot brynets rosiga tång —
snart äfven musslorna hejda
sin dämpadt susande sång.
O hafsrymd, heliga moder
för strålar, skyar och bris,
mot dig blir hvitaste marmor
lik vinterns töande dis!
0 du hvars allmakt förlänar
musik i musslornas skal:
förtro i mitt hjärta äfven
en ton af din vinds koral!
Min själ vill ej mållös taga
din skönhet emot, o värld,
men gälda hvar dagens gåfva
med nattens tonande gärd.
Min hymn vill stiga som måsen
1 gryningens skira stund
att smälta med rymdens silfver
i tyst symfoniskt förbund.
❖
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
