Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter af Anders Österling - Largo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARGO.
£^ill Largots majestätiskt lugna sats,
där hvarje ton blott sonar och beveker,
jag drömmer mig ett sydlänskt haf, som smeker
med gyllne dynings skum ett hvitt palats.
Och på terrassen söfd af böljmusik
en naken mö i sömnen andas sakta,
som adular mot marmorn att betrakta
och till sin åtbörd Ariadne lik.
Men plötsligt handen hon till örat för
och lyss — ej längre hafvets dyning svallar:
ledsagad fram af sorl ur hvita hallar
hon öfver stenens glans sig vaken rör —
tills ödmjukt värdig hon mot azurn står,
allvarlig, mörkögd, full af myt och under.
I tidlös tystnad stanna dagens stunder,
som lyfta vingars krets om hennes hår.
Till Largots sista drag, som sväfvar hän,
jag drömmer stunden, då till ljuset vaknad
min själ kan lämna dunklet utan saknad
och spegla skönhet som en vigd fontän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
