Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På sluttningen. Skiss af Fanny Norrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SLUTTNINGEN.
Het var verkligen underligt ibland. Att den berömde
^ Oskar Skoog skulle vara en liten svart, snagghårig
herre i hög krage och prickig väst, hvem hade kunnat
tänka sig det?
Den lilla torra svenskamerikanskans ögon gledo fram
öfver grufbyns gata. Luften var klar som kristall. Den
fina sanden, som knastrade under fotterna, låg som en
lång, nästan rosenröd slinga. Vattnet i den lilla fjällsjön
till höger var sagolikt blått, och på andra sidan om den
hvilade bergen i klart blått med tindrande hvita toppar.
Uppför den närmaste sluttningen vandrade två starka
färger af brunt och bjärtgrönt ända upp till
trädgränsen, där de tvärstannade, stympade som efter en linjal
af sterilt järngrått.
Hur såg nu en konstnär som Oskar Skoog det där?
Det var sådant, som en vanlig människa aldrig i lifvet
kunde få veta. Amerikanskan vände litet på hufvudet, ty
hennes kusin, den svenske byrådirektören, ropade
någonting.
»Hvad säger du?»
»Jag frågade bara, om vi gå för fort?»
»Nej.»
Amerikanskan brydde sig inte om att raska på. Hon
såg förväntansfullt bort mot myren, som började skymta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
