Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På sluttningen. Skiss af Fanny Norrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram bakom en gles dunge af mariga björkar. Då och
då hörde hon de båda andras röster, men endast otydligt
och dämpadt. Plötsligt ljöd byrådirektörens bas,
fullkomligt klart och distinkt:
»Det var mig en tusan att lägga i väg.»
Amerikanskan vaknade upp. Hon tittade efter finnen.
Hans lilla figur skymtade stundtals fram. Han bar på två
väskor och artistens regnkappa, men han rörde sig mjukt
och lätt, som om han varit af guttaperka. Hans små
krokiga ben klättrade oafbrutet upp och nedför tufvorna, och
det var något i hans rörelse framåt, som var obevekligt som
ett öde. De andra sågo ut att gå med mera möda,
isynnerhet artisten, som var minst. Han tog förunderligt långa
steg, och han såg grymt jäktad ut. Utån att precis veta
hvarför, kom amerikanskan att tänka på topparna på hans
bandskor. De voro en smula snedvridna, så pass, att hon
fäst sig vid det. Nåja, än sedan?
Men det var sannerligen någonting förfärligt med den
där finnen. Inte en sekund hejdade han farten. Då och
då tittade han sig om, och en gång skrattade han visst.
Hon tyckte, att hon såg någonting ljust från öra till öra,
eller var det kanske inbillning?
Solen brann öfver myren. Ur den bruna mossan
steg ett varmt och sakta rus. Millioner anspråkslösa
växter andades ut små doftande pelare, som snärjde sig om
hvarandra till en atmosfär af stark och gripande vällukt.
Fotterna sjönko djupt och ljudlöst i mossan, och tio steg
framför den, som gick, blef det bruna grönaktigt. Det
grönaktiga blef bjärt, bländande. Inte en fläkt rörde sig.
Endast ångorna ur den djupa, mjuka marken stego uppåt
som osynliga andetag, och milsvidt omkring dansade
markens bruna och gröna i ljudlös lek kring den låga, tjocka,
overkligt blåa videskogen. Vildmarkens andedräkt låg söt
och tung öfver den dödstysta myren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
