- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1905 /
156

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På sluttningen. Skiss af Fanny Norrman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dött. Det roade henne att känna, hur den varma gyttjan
sög efter henne under vattnet i gungflyn, och hon smålog
ibland, när hon drog upp foten och bedrog den.

På den bruna fjällsluttningen sutto de tre andra och
hvilade sig. Finnen låg på ena armbågen. Hans ögon,
där pupillen och iris smälte ihop till en enda, kolsvart
punkt, sågo nedåt sluttningen. Ansiktet var absolut
orörligt, och den breda munnen bildade ett färglöst, spikrakt
streck. Han hade inte sett på amerikanskan, när hon
gick uppför sluttningen, men då hon satt sig, sade han
plötsligt och entonigt utan att vända på hufvudet:

»Svårt för herrskap att gå?»

Amerikanskans lilla rynkiga ansikte blef svagt rödt.

»Ja,» svarade hon. »Men det är så vackert.»

Finnen sade ingenting mera. Hans ögon gledo från
den ena till den andra med ett svårtydt uttryck. Därpå
vandrade de om igen nedåt sluttningen. Hans smutsiga,
förunderligt små händer lågo orörliga mot marken.

Det var tyst en liten stund.

»Egentligen vet jag inte, hvad jag skall här att göra.
Det är inte alls mina färger.»

Amerikanskan hoppade till och tittade på artisten.
Han såg nedåt myren med ett högst missnöjdt uttryck.
Han hade rynkat ögonbrynen, och hans bruna ögon
fixerade någonting i fjärran, skarpt och kritiskt.
Amerikanskans hjärta sjönk en liten smula. Hon betraktade
ofrivilligt den snedvridna toppen på bandskorna.

»Men tycker Ni inte, att myren är gränslöst vacker?»

Hon kände, att hon väntade på svaret med ett
intresse, som nästan var barnsligt. Men nu skulle ju en
konstnär tala.

»Jo bevars. Det blågröna är bra. Men som helhet.»
Han drog på orden. »Och man får ju trafva upp och
ner som en mastodont! Ha vi långt kvar?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1905/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free