Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På sluttningen. Skiss af Fanny Norrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnen hörde inte, och han petade honom på armen.
»Är det långt kvar?»
Finnen vände sig om. Ögonen berättade, att han
varit mycket långt borta.
»Nej,» sade han.
»Hur mycket ungefär?»
»En half mil.»
Herr Skoogs missnöjda uttryck kristalliserade sig i
två lodräta streck vid mungiporna. Han måtte verkligen
ångra sig ordentligt, tänkte den lilla amerikanskan. Men
hur var det möjligt? Hon blundade en sekund. Marken
på myren. »Jo bevars, det blågröna är bra.» Plötsligt
gjorde byrådirektören sitt inlägg:
»Jag vet inte, men jag tycker, att just myrar, det
är någonting förbannadt skönt. Det är, som om lifvet,
jag menar själfva alstringen, kom en alldeles inpå huden.
Och man känner för en gångs skull en hårsmån af det
där, som folk kallar för religion. Nu menar jag inte
precis bibliskan och hvad är det, förstår ni.»
Byrådirektörens ögon mötte kusinens. Hans röst
hade sitt vanliga prosaiska och mycket nyktra tonfall.
Amerikanskan nickade.
»Jag förstår precis», sade hon. »Jag gick för resten
och undrade, hur det skulle kännas att gå galet häruppe,
så galet, att man aldrig kom igen.
»Nej, snälla Ni, Ni är för hemsk,» sade herr Skoog.
Han lät nästan nervös.
»Hvarför det? Jag inbillar mig, att det skulle vara
en skön död. Tänk, att känna sig alldeles spik ensam
midt uppi allt det där lefvande gröna och tydligt inse, att
man inte alls var märkvärdigare än den där. För det är
man naturligtvis inte.»
Hon pekade på ett litet föremål, som låg en bit
längre nedåt sluttningen. Det var en liten tofvig hårtofs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
