Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad Virgilius gömde på. En Uppsalahistoria af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
){uad Vir^ilius ^omde på.
En Uppsalahistoria af MARI MI HI.
Le temps s’en va, le temps s’en va, Madame,
non pas le temps, mais nous, nous en allons. —
Ronsard.
11 o
Ånnu torde vi väl vara åtta eller tio man högt kvar i
** riket af La petite garde, såsom madame tyckte om att
benämna sina trogna.
Våra vägar hafva för länge sedan grenats för att sällan
eller aldrig korsas. — Så vidt jag vet, har det gått
flertalet af oss tämligen väl i händer. Få ha haft skäl att
beklaga sig, ingen har haft anledning att jubla. Vi hafva
omsider kommit underfund med vår begränsning och hafva
sålunda afdagatagit de flesta af våra illusioner. Jag säger
de flesta. Ty det finnes illusioner, som inte ens
ämbetsmannabanan förmår pina ihjäl, utan hvilka följa oss till
kapitlets slut, jag vet inte rätt hvarför.
En af oss — och den bäste för resten, facile
prin-ceps — pluggar Euklides och algebra med pojkarna i ett
af hufvudstadens elementarläroverk, en annan lär vara
underläkare vid något länslasarett, en tredjes ljus brinner
med ett år efter år allt klarare sken bland de Upsalalärde,
en fjärde är tidningsredaktör någonstans och torde såsom
sådan snart hafva torrlagt radikalismens Röda haf, en femte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
