Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På sluttningen. Skiss af Fanny Norrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnen var för ögonblicket upptagen at ett stycke
torrt kött. Han hade tagit fram en fällknif med
utskuret benskaft, där smutsen afrundade alla figurer. Han
skar långa tågor af köttbiten och slängde in dem i
munnen, en efter en. Käken rörde sig jämnt som en såg
under en sakta smackning. Amerikanskans ögon följde
honom med ett intressadt uttryck. Plötsligt smålog hon
svagt Han tittade upp från köttbiten på artisten, och
de svarta ögonen talade på ett säreget sätt.
»Rägn? Ja. I morgon,» sade han.
Det blef alldeles tyst. Artisten fick ett mera belåtet
uttryck. Han räckte sig fram för att plocka ett par gula
violer, som växte strax bredvid i mossan. Den lilla
amerikanskan betraktade fortfarande finnen. Han strök af
knif-ven mot bandskorna och stack den tyst i benslidan under
kolten. Köttbiten stoppade han in ofvanför lifremmen.
För amerikanskans inre syn uppsteg plötsligt bilden
af en röd eld mot en mörk och disig himmel. Det var
ett indianläger, hon sett en gång för många år sedan.
En gammal indianska rörde sig i en viss rytm kring
elden. Hon räckte ut sina smutsiga armar mot den och
sjöng, ängsligt och monotont. Men det var någonting
förunderligt med sången, som tvingat henne att fråga: »Hvad
handlar den där sången om?»
»Ingenting.»
Att hon mindes just detta nu, där hon satt i mossan
på fjällsluttningen, var naturligtvis därför, att
indiankvinnan och fmnen hade samman tonfall och samma röst.
Och deras sätt att betrakta en frågare hade syskontycke.
Fanny Norrman.
11. — Svea 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
