- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1905 /
177

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaktombyte. En saga af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till hvad du här ser! Härjad och utsliten lämnar jag
i natt min regering.»

»Var inte ond på mig,» sade det nya året och
såg med stora, undrande ögon på den mörka
skepnaden framför sig. »Var inte ond om jag säger dig,
att jag tror du har varit för sträng emot människorna.
Man kommer dock till sist längst med godhet —
godhet och glädje!» Och hon log ett mycket barnsligt
och vänligt leende.

»Tror du inte jag försökt därmed?» svarade det
gamla året. »Genast jag kom, tog jag hela
mänskligheten från den frimodiga sidan och tänkte vi skulle
bli så goda vänner. Jag talade till dem om jordens
och himlens och hafvets skönhet. Jag sjöng vackra
visor för dem om arbetets välsignelse och kärlekens
lycka. Jag önskade att de alla, så länge jag regerade
öfver dem, skulle glädja sig åt lifvet. — Och vet du
hur de upptogo det?»

Det hvita nyåret skakade på hufvudet.

»De sågo på mig med kalla, främmande ögon
och frågade, om jag ansåg dem vara barnungar? Ingen
behöfde komma och tala om för dem, att solen lyser
om dagen och månen om natten. Det ha de ju nu
gjort i många tusen år, och det är en gammal utnött
historia — och jag skulle bara inte komma och
försöka sätta musik till arbetet och kärleken, och för
resten hade de inte alls tid att höra på mig.»

»Det var synd med dig!» sade det nya året.

Hon började se så allvarsam ut.

»Men hvad gjorde du då?»

»Å, då höll jag mig lugn,» svarade det gamla
året. »Det är inte vidare gladt, när människorna
inte vilja ta’ emot ens glädje. Jag blef tyst och
inbunden och sade ingenting, men jag iakttog desto

12. — Svea 1905.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1905/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free