Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaktombyte. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera. Och jag skall säga dig, att människorna äro
inte snälla! Nej, det äro de inte. De hata hvarann
inbördes allesamman.»
»Är det möjligt, att du sett rätt?» frågade det nya
året ängsligt.
»Ja nu känner jag dem. De äro likadana öfver
hela jorden. Den ena kan inte ha så mycket som en
brödbit, utan att de andra skola missunna honom.
De dela icke sorgerna sins emellan, men de glädja
sig öfver hvarandras nederlag. Småfolket röfvar
brödet från hvarann, och kungarna röfva länderna från
hvarann. Om du ser myrorna och spindlarna slåss i
skogen, så ser du hur människorna rifvas om
herraväldet. Alla vilja bara upp på den högsta pinnen,
och alla äro galna efter pengar, vansinniga efter pengar.
Jag tycker inte om människorna.»
»Men hur behandlade du dem då sedan?» frågade
det nya året. »Du får lof att lära mig något! Hur
behandlade du dem?»
»Först höll jag mig lugn som sagdt, men då var
det också galet. Alla beklagade sig öfver mig. Allt
var så ledsamt och enahanda. Det hände då
ingenting alls under min regering! Aldrig hade världen
haft ett så ledsamt år.»
»Hvad kunde du väl då hitta på?» frågade det
nya året.
Det gamla året rätade på sig, och hon blef med
ens så stor och mäktig att skåda, att nya året kände
sig som en liten skolflicka inför henne.
»Jo, ser du,» sade hon, »då började jag förstå,
att människorna behöfde något starkt för att komma
ut ur deras småsinthet och vakna till lif. Och så
gick jag och dref omkring och tuttade eld på ett och
annat af deras palats och förlustelseställen, så att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
