Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatan. Novell af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
portvakt och elektriskt ljus, betydde det samma som
inträdeskort till lifvets parkett.
Men den andre öppnade för första gången sina ögon
i hörnkåken nere vid kajen, där vedskutorna lågo. I det
huset bodde vaktmästare, handtverkare, hjälphustrur; och
kvinnor, hvilka luktade dålig parfym och gingo ut om
kvällarna i billigt pälsverk och med stora, sneda hattar
öfver krusadt hår och sminkade ansikten, som i skarpt
ljus liknade skrumpna vinteräpplen. Det stank kloak i
stenportgången, och vice värdinnan slog ibland sin man
med en eldgaffel. Men Johan, som lekte på gårdens
gräs-omvuxna kullerstenar, kring den åldriga pumpen och
soptunnorna utanför vedbodarna och afträdesdörrarna, tyckte
det ruskiga huset vara märkvärdigare än slottet, hvilket
skymtade i fjärran bakom den gamla malmens låga hus.
Johan och Sixten sutto en tid bredvid hvarandra i
samma elementarskola. De blefvo vänner och delade knäck
och slagsmål. Till dess Johans pappa, som bland andra
vaktmästaresysslor äfven brukat servera vid supéer och
bära lik, själf en dag bars bort af kamraterna i verket,
och Johan för sista gången fick konfektbitar i krusadt
sorgpapper. Kort därpå var han springpojke på ett
handelskontor.
Från den tiden daterade sig Johans kärlek till hans
hemgata. Första gången han kom knogande i
skärmmössan med sammetsbandet, från hvilket han måst sprätta
bort skolans lilla silfvermärke, med ett stort
varuprofs-paket under armen, på väg hem till principalen, som bodde
norrupp, och mötte Sixten i sjökadettsuniform, var det
denna kärlek tändes. Det låter kanske underligt, men det
har sin förklaring i att det var en hatets kärlek. Ty
Sixten hade rodnande och förnärmad vändt bort sitt hufvud
vid kamratens impulsiva nick. Och då det högg tag djupt
in i Johans bröst och stack i ögonen och brände i
örsnibbarna, tyckte han att han på en gång såg gatan vidga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
