Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatan. Novell af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stjärnklar höstafton, då årstidens första kyla
strödde frost under månskenet, for vaktmästarsonen hem
med sin brud. Den fjädrande vagnen rullade snabbt och
tyst på gummiringade hjul förbi kåken, där han lekt som
barn. Backens stup hejdade ej hästarnas dansande traf,
upp på krönet och så ned som i en däld, förbi huset med
portalurnorna på gallergrindsmuren och så upp igen. Förbi
den röda saluhallen och det tomma torget med kyrkan,
hvars dom var en silfverkaskad; undan längs gatans stängda
bodar och sofvande våningsfönster. Öfver den breda
bu-levarden, där den elektriska spårvägens koppartråd blänkte
högt mellan stolparna. Upp till hörnhuset, i hvilket ett
par fönster strålade rosenröda i den djupa, stjärnkalla
höstnatten och altanernas stenkaryatider skrattade i månljuset.
Där på trottoaren, när Johan lyfte en ljusklädd gestalt ur
vagnen under kuskens vördnadsfullt skyldrande piska, såg
han i bråkdelen af en sekund sitt lif, och tyckte det
strömmade emot honom i kapp med gatuperspektivet. Med
armen skälfvande kring en smärt midja, gaf han, i det
han sköt upp den tunga porten och kände det ombonade
husets alkovliknande värme strömma emot sig, gatan en
strålande tacksamhetsblick. — Du är lifvets bild, tänkte han.
Han skulle kanske hafva insett det ännu klarare, om
han vetat att i det ögonblicket en stackars huttrande
gestalt smugit fram om byggnadsplanket långt söder ut,
ned mot kajen. Hasat sig fram till hamnkanten, där
vedskutorna lågo, och länge stirrat ned i det oljiga vattnet
som gungade spånor, barkbitar och allt slags affall. Och
efter en hatglödande afskedsblick mot gatan snedt till
vänster, kastat sig i, just där månstrålarna slogo ringar
under ett svart skrof.
Henning Berger.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
