Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatan. Novell af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utflykter, och där bodde den vackra norskan, som icke
sydde och icke spann, men, i skimrande dräkt med nakna
skuldror, kom om nätterna hem i hyrvagn med Sixten.
Ett år inträffade något oväntadt. Sixtens far,
stads-mäklare, borrade ett litet hål i sin tinning med en
smällande och skinande metallpjäs. Det blef i alla fall en
ganska ståtlig procession gatan nedåt, under dof
klockklang. Men Sixten tog afsked från flottan. — Johan tyckte
att det nästan borde hafva känts som då han sprättade
bort skolmärket från gymnasistmössan.
Det hände underliga saker. En kväll till exempel,
då Johan följt fabrikörsdottern från kontoristföreningens
årsbal, mötte han på hemvägen Sixten. Denne kände
genast igen honom, ja, stannade och påminde om gamla
skoltider. De gingo fram och tillbaka på gatans trottoarer
och nu upptäcktes att Johan bodde en bit mer norrut än
den forne kamraten. Han bodde nämligen i huset med
stuckornamenten under det Sixten hyrde en vindskupa i
gallergrindshuset. Hur det var, så lånade Johan vännen
tjugufem kronor. Han kunde ej neka, ty han var i
förlofningsstämning.
Ännu ett par år slukade tiden. Johan hade som
förste man mycket att göra på grändkontoret vid den stora
varfsesplanaden. Men sin kära gata gick han hvarje dag;
vid den sågo han och fabrikörens dotter både på möbler,
porslin och våning. De höllo af den gatan rent
konstnärligt och litterärt, fast det naturligtvis var fjärran från
deras medvetande. Men så solen sken öfver husen och
hvilket perspektiv sluttningen ned till hamnen erbjöd! Och
där uppe vid kasärnavenyn. Så såg bestämdt Paris ut l
—- På Sixten hälsade emellertid Johan icke längre. Den
forne officern började förfalla. Han stod ofta, schabbig
och ruggig, utanför krogen, tillsammans med verkligt
sluskiga individen Och gud vet hvar han logerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
