Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vaka. Verklighetsskildring från det moderna Italien af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lyckligt uttryck. — »Du är min egen milda moder,
min förlorade och återfunna moder! Nu får du aldrig
mera lämna mig, aldrig låta mig förgäfves ropa på dig.
Inte sant? Du stannar ju hos mig?» »Ja, ja.» »Sätt dig
här bredvid mig och låt mig hålla dig i handen, så
somnar jag snart.» Syster Maria satte sig ned och strök den
sjuke sakta och lugnande öfver pannan. »Så gjorde du
alltid förr. Gör det om igen, om igen.» Ögonlocken
slöto sig på nytt.
Signora Garelli tog långsamt bort händerna från
ansiktet. Hennes drag hade fått ett allvarligt, sökande
uttryck. Samlande ihop det frasande släpet i ena handen,
gick hon tyst bort till sängen.
I detsamma slog den sjuke upp ögonen på nytt.
»Hvad, hvad!» Han grep hårdt om syster Marias hand.
»Är hon som var här nyss, här igen? Hvem är hon? Jag
vet inte hvem hon är. Ha! Nu vet jag. Nu känner jag
igen henne. Hvar gång jag ropat på dig, hvar gång jag
sett dig närma dig mig, har hon alltid jagat bort dig igen.
Låt henne icke göra det mer, låt henne icke göra det!»
Det gick som en darrning genom signora Garelli.
Hon mindes, hur ofta hennes man vaknat om nätterna
och sagt, att han tyckt sig se sin döda moder, och inte
i första ögonblicket vetat om det varit dröm eller
verklighet, och hur hon då vresigt svarat honom, att det var
bättre att sofva, än att tänka på den som varit död i
många år. Han grep allt hårdare om syster Marias hand.
»Kan du inte få henne bort? Hon vill oss bara ondt!
Och hvad är det hon har på fingrarna? Är det
lysmaskar? Hu, hu!» Signora Garelli slet af sig de
glittrande juvelringarna och lät dem falla till golfvet. »Se!
Nu ha de flyttat sig till håret. Nu blänka de i öronen.
Jaga bort henne, jaga bort henne! Jag vill inte ha maskar
på mig.» Han släppte syster Marias hand och slog vildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
