Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vaka. Verklighetsskildring från det moderna Italien af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon insåg nu med ens föräldrarnas afsikt med
giftermålet. Hon fann sig ju helt oväntadt vara ägarinna till
en summa af 300,000 lire. Aldrig hade hon haft en
aning om att mannen var så rik. Visste ju att han hade
en gifvande affär, men med det enkla lefnadssätt de förde,
kunde hon aldrig vänta sig att den var så gifvande.
Och nu kommo hennes släktingar öfver henne som
roffåglar. En bror föreslog att bilda ett bolag, som skulle
bli oerhördt vinstgifvande. Det behöfdes blott 100,000
lire till grundkapital. Hon gaf honom det, och såg
sedermera aldrig mera till hvarken honom eller penningarna.
En annan bror föreslog vinexport till utlandet. Hon gaf
honom 50,000. Det blef samma historia som med den
förste. Modern — fadern hade dött under mellantiden —
föreslog henne att flytta hem, och så, ja, så behöfde
systrarna utstyrsel och ... nå, hon var inte stort mer än
tjugu år och hade ingen »homme d’affaires».
Så midt upp i allt detta kom Lorenzo Garelli! Och
med honom sol och lycka. Hon, som aldrig vetat hvad
solsken och lycka var, blef omstrålad däraf. Hon, som
alltid lefvat i mörker, måste sluta ögonen för att icke
bländas af ljuset. Hon gick som i en dröm. Och hon
log ständigt. Spåren af de många tårarna måste ju plånas
ut. Och dock! Och dock!
Snart hade hon glömt, att hon varit olycklig, att hon
förtViflat om att någonsin möta den minsta solglimt på
sin väg.
Hon hade med hela sin själ kastat sig in i den nya, den
lysande värld som medföljde hennes mans höga
samhällsställning, och detta hade stigit henne åt hufvudet. Hon
hade blifvit fåfäng, nyckfull, kall, fordrande, misstänksam.
Och aldrig ett förebrående ord från Lorenzo! Ack, sitt
lif, sitt lif ville hon ge, för att återvinna hans kärlek!
Signora Garelli böjde sig ännu djupare ned och försökte
att kväfva sina snyftningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
