Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vaka. Verklighetsskildring från det moderna Italien af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hårdt motstånd, och som en förföljd sprang hon in i
sitt rum och reglade dörren om sig.
Som en fånge tillbringade hon sitt lif. Ut fick hon
icke gå ensam, med honom ville hon icke gå. En dag
blef han sjuk. Hon gick knappast in till honom, lät
tjänarinnan sköta honom helt och hållet. En kväll hade
hon dock burit in ett glas stärkande vin till honom och
uppmanat honom att dricka. Rörd af denna ovanliga
vänlighet, såg han på henne på ett sätt som aldrig förr;
medlidsamt, sorgset. »Linda!» sade han sakta, det vore
mycket bättre för dig, om jag vore död. Du återfinge då
din frihet och kunde kanske finna en annan man, som
kunde göra dig lycklig.» »Ack ja, om du blott vore
död!» ville det bryta fram öfver hennes läppar. Hans ord
rörde henne inte det minsta. Det kändes blott som om
han talat ut ur hennes hjärta. Men hon bet hårdt ihop
tänderna och låtsade som om hon icke gifvit akt till
hans ord.
Snart därpå blef han återställd från sin sjukdom, men
plågade henne icke längre med sin ogrundade svartsjuka.
Någon tid därefter gick han ut en kväll och kom icke
mer tillbaka. I nio dagar sväfvade Linda i ovisshet om
huruvida han lefde eller icke. Under nio nätter sof hon
på en stol eller lutad mot ett bord, för att vara till hands,
om budskap skulle komma. På den tionde dagen blef
hans lik — med ett skottsår i tinningen — funnet långt
ute på den öde campagnan.
I hans ena rockficka låg ett bref till hustrun med de
få orden: »Jag kan inte göra dig lycklig. Det är bättre
att jag går bort. All min egendom tillhör dig».
Den bortgångnes dystra slut, och isynnerhet det, att
han burit hand på sig själf för hennes skull, grep Linda
djupt i början, men det dröjde inte länge förrän hans bild
liksom gled bort ur hennes medvetande. Han hade ju
aldrig inträngt i hennes känslolif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
