Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor med 10 porträtt - Emil von Qvanten, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling af en gammal krigarsläkt, var han också själf ämnad
till krigare, men hindrad därifrån af sin bräckliga hälsa
blef han i stället en andens stridsman utan fruktan och
tadel, en vek och drömmande lyriker och på samma gång
en i hög grad handlingslysten och orädd politisk svärmare,
på hvilken man med fullt skäl kunde tillämpa Runebergs
ord om den gamle v. Essen:
»Tre ting i lust och smärta,
dem ägde han, käck och god:
stolt själ och lättrördt hjärta
och brinnande hetsigt blod.»
Mitt första personliga minne af Emil v. Qvanten
sträcker sig fyrtio år tillbaka i tiden. Det var vid festen
i de la Croix’s salong på femtioårsdagen af Sveriges och
Norges förening, den 4:de november 1864, som jag såg
honom första gången. Bland de många ståtliga tal, som
där höllos, var August Blanches för föreningen ett af dem
som väckte den största entusiasmen, och i synnerhet var
det en passus i det talet som hälsades med stormande
bifall, och det var när han — med den egendomliga
stamning, som gjorde hans ord ännu mera tändande, därför
att de ett ögonblick tycktes dröja på hans tunga för att sedan
storma fram så mycket kraftigare — framslungade orden :
»Kosackerna ha mer än en gång vattnat sina hästar vid
Bosporens och Seinens stränder, men till Mälarens hafva
de ännu icke kommit, och dit skola de vid Gud heller
aldrig komma!» Under det jubel, som följde på dessa
ord, fästes mina och många andras blickar vid en liten
blek och spenslig man, som stod där midt för tribunen och
darrande af sinnesrörelse, med de tårfyllda blickarna
strålande fram under glasögonen, andlös följde det eldiga
talet. På min fråga till en närstående, om han visste hvem
den mannen var, svarade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
