Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor med 10 porträtt - Carl Edvard Ekman, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än nog för att hugfästa hans minne. Han har bragt
järnvägsbolag till stånd, deltagit i arbetet för och i
hypoteks-förening, brandstodsbolag, hushållssällskap, hushållsgille,
kommunalvärf af alla slag, varit landstingsman, landstingets
vice ordförande och ordförande, ja, under en mansålder
utfördes knappast i Östergötland något viktigt allmänt
företag, utan att Carl Ekmans namn därmed var förknippadt.
Bruksägarna i andra valdistriktet sände Ekman som
sitt ombud i borgarståndet vid den ståndsriksdag, som tog
sin begynnelse 1859. Hans första riksdagskamp gällde
fordran på statsinköp af svensk tillverkning af materiel för
svenska statens järnvägsbyggnad och järnvägstrafik, en
fordran, som småningom segrade, så vidt sig göra lät.
Omvald till följande riksdag, 1862, uppträdde Ekman
företrädesvis för folkskolans utveckling, hufvudsakligen på
kommunernas kostnad, endast undantagsvis med statens bidrag.
Det var professor F. F. Carlsson, som dikterade
statsutskottets yttrande om Ekmans organisationsplan, att den
förtjänte afseende — framdeles. Ty när betänkandet
diskuterades i stånden var professorn eklesiastikminister och
följde i främsta hand sin egen plan för folkskolans tillväxt,
så att under kommande riksdagar dessa båda
folkskole-vänner ej sällan stodo emot hvarandra i debatten.
Vid sista ståndsriksdagen var Ekman icke med, men i
Första Kammaren var han Östgöta-landstingets ombud ifrån
början. Härunder steg han i inflytande riksdag efter
riksdag, var ständig medlem och mångårig ordförande i det
viktiga statsutskottet och hade mer än en gång anbud att
inträda i regeringen som finansminister, en gång, sades
det, som statsminister. Men han nöjde sig med
riksdagsmannakallet och industriidkarens mera anspråkslösa plats,
en ofta anlitad hjälpare då andra industriens män hotades
med bekymmer.
Ekmans deltagande i den långa kampen om vår här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
