Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor med 10 porträtt - Julius Günther, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken då afgick från denna befattning, för att tolf år
därefter åter bekläda densamma.
Med inträdandet vid Musikaliska akademiens
konservato-rium började dock den mera intensiva lärareverksamheten,
hvilken under en lång följd af år af honom upprätthölls
med aldrig svikande energi, och hvars resultat är för väl
kändt för att här behöfva mera än helt lätt påpekas. Julius
Giinthers elever framträdde väl rustade på vår
lyriskt-dra-matiska skådeplats, häfdande där både lärarens förmåga och
den egna begåfningen på ett sätt som ställer sextio- och
åttiotalens konstnärliga skörd därstädes vida öfver
medelmåttan och som i några afseenden till och med kan kallas
lysande. Man behöfver blott nämna namnen Selma Ek,
Dina Niehoff, Mathilda Grabow, Karolina Östberg och
Arvid Ödmann för att finna sanningen härutaf. Bredvid
den ansträngande lärareverksamheten hade Julius Giinther
likväl tid att under tjugu år leda det nya Harmoniska
sällskapets arbeten, och att han gjorde detta på ett synnerligen
lyckligt och framstående sätt bevisas bäst af den stora
betydelse som detta sällskap tillkämpade sig i den tidens
musiklif inom vår hufvudstad — en betydelse som icke
försvann därför att] institutionen bytte gestalt, utan hvars
traditioner nog fortlefva ännu, om också formerna för
deras uttryck växlat med tiderna.
Som enskild man var Julius Giinther en i hög grad
sympatisk och spirituell personlighet, hvars glada och
slagfärdiga skämt visste sprida munterhet inom vida kretsar,
och som icke heller drog sig för att med satirens pilar
träffa missförhållandena inom konstens värld, hvilka syntes
honom skadliga för den skönhet och det allvar han
där-inom ville se stadfästade som grundprinciper. I unga år
en det täcka könets utvalde gunstling, bevarade han hela
sitt långa lif igenom en ridderlig beundran för det »evigt
kvinnliga» och var alltid redo att skänka det sin hyllning
16. — Svea 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
