Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patriarkalisk och faderlig tog han med nedlåtande leende
farväl. Det kom oro i lägret. Marskvällens vind hven. De
serpentinskiftande dunstringarna dansade kring lyktorna.
Hästarna fingo icke vänta. Herrarna skulle till klubben, till
bättre och sämre ställen, hem till sömnpulvren. På ett
ögonblick låg vinterträdgårdens halfcirkel med de liflöst
gröna palmgrupperna utdöd i skenet från båglamporna, och
vinteraftonen andades in sin kalla, hvita enslighet.
Bengt Kusel gick genom en lång rad små och stora
rum in till sin brors arbetsrum. Därinne tände han två
ljus i en gammaldags lässtake med grön skärm, väl
passande den ålderdomliga inredningen. Han kröp upp i sin
vanliga vrå i en gammal hög, grön hörnsoffa. Han
väntade Thomas, som strax därefter också kom.
»Jag måste se till att de icke allt för oförskämdt
tulla mitt vin och mina persikor,» sade han med en blick
på Bengt. Sparsamhet i smått var ett ärfdt drag, som
med stolthet fasthölls i familjen. Thomas Kiisel den äldre,
den store mecenaten, kunde räkna päronen på desserten.
Båda bröderna logo nästan ömt mot hvarandra. De sågo
samtidigt för sig den dyrkade fadern, »proper» — det var
hans eget älsklingsord —, den »renaste bland människor»
kallad, ren ut- och invärtes, med sitt krithvita hår, sina klara
ögon, sin hvita halsduk och solitären i den hvita bringan.
Thomas tände en cigarr. Tobaken var hans enda
återstående last. Man såg njutningen på ansiktets
förvandling. Spänningen och stelheten försvunno. Det kom
en sorgsen ro öfver ansiktet med de många strecken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
