Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lådor. Bengt såg sitt yttre af trumpen, skygg och förläst
magister med det stripiga håret och glasögonen på den breda
näsan, som förklarade moderns namn på honom i hans
gossår: den fula ankungen. Man kunde se bara på hans
anletsdrag, att Bengt Kiisel icke skulle taga fram några af
dessa bref, i hvilka en kvinnas kärlek talar sitt af tid och
död aldrig förstummade språk, och hvilka en man kan
gripa efter i sin öfvergifvenhet, för att dock säga sig själf:
se, jag har haft min anpart; en älskande kvinna har
lutat sitt hufvud mot mitt hjärta, lyssnat till dess längtan
och söft den med sin kyss.
Bengt Kiisel hade icke haft några kärleksäfventyr,
knappast något kvinnoäfventyr alls. Icke desto mindre
var det verkligen ett damporträtt han tog fram ur
sekretärens låda. Ett kabinettskort, taget af en
småstadsfoto-graf. Den unga kvinna, som det föreställde, såg ut att
vara en förmögen bondflicka, som gått igenom en
folkhögskola. Hon tycktes omkring tjugu år, fast klädseln med
korset i den lilla urringningen vid halsen föreföll
konfir-mationsartad. Hon var skulderbred och stor med klara
ögon, som sågo rätt fram i världen, och ett uttryck af
hälsa och ro. Endast de stora, men icke fula händerna
skötet föreföllo ovanda vid sin hvila.
Bengt såg på kortet undersamt, men icke som på ett
porträtt med en historia. Det var heller icke någon
historia. Som alla ensamma, sorgsna och försmådda, älskade
Bengt Kiisel naturen och gjorde allena långa vandringar.
Förra sommaren hade han från firmans grufvor i Bergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
