Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvardag.» Men denna furstliga afskildhet var vacker mot
den mycket rikes. För fursten förblef tillvaron dock
alltid det okända, om hvilket man har sina drömmar kvar.
Den mycket rike stod däremot såsom en ensam gud midt
i det värsta lifsbullret, tillbedd, smädad och förbannad.
För honom kastade sig människorna i stoftet, sleto sina
kläder, blottade sin skabb och sina hjärtans dåligheter,
offrade heder, verk, kropp och själ. .. Hvad Bengt var
trött på alltsammans, på böner och anspelningar, hot och
tacksägelser, på de naivt troende, som plockade upp
mynten i smutsen och kysste dem, likaväl som på filosofen
med sin kallsinnighetskomedi och afunden lysande genom
hålen i sin trasiga mantel. Hvad han var trött och
ensam!
Nu slog klockan två i ett närbeläget kyrktorn. Bengt
Kusel for upp som ur en dröm och återfann sig själf,
sittande i det utbyggda biblioteksfönstret utan att minnas,
när han satt sig där. Klockslagen trängde in som
vinternattens egen stämma. Kölden bet i hans hjärtrötter.
Nervöst gned han fingrarna mot hvarandra, och som ur
alla förtviflade mannasinnens ödslighet steg ur Bengts den
omedelbara, blinda trängtan efter kvinnan, som med sin
hand gaf beröring med all mänsklig värme. Hustru, barn,
hem, Thomas ord härom genljöd i hans öron. Som för
en plötslig ingifvelse reste sig Bengt Kiisel. Han gick
fram till sekretären under Sokrateshufvudet. Det var en
stor gammal möbel af mahogny, och vid trycket på dess
fjäderlås flög klaffen upp till en liten spegelhall med lönn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
