Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreställa sig mottagandet på Klockargården och utfallet af
sitt företag. Det var ett lotteri. Han kände sig ömsom
skamsen, lycklig och ångestfull. Vid middagen var han
vid målet. Kyrkbyn låg nära en mil från järnvägsstationen.
Bengt hade tänkt gå till fots, men där såg han redan den
politiske klockaren stå med en släde, långhårig och
storskäggig med sitt högtidliga, fosterlandsbekymrade ansikte.
Han hälsade på Bengt på en gång fjäskigt och
vördnads-fullt och insvepte honom med en slags faderlig förtrolighet
i slädens malätna vargskinnsfäll.
Bengt bet sig i läppen. Den som gaf sig i leken
fick leken tåla. Raskt for släden ut på den i hvit snö
höljda bygden. Samtalet rörde sig om sommarens minnen,
riksdagen, Sveriges allvarliga ställning, världspolitiken och
slutade med att granska hjärtan och njurar på Europas
monarker och statsmän. Redan halfvägs hade klockaren
förbrukat sin tidningsvisdom. Han tystnade. Från
landskapet föll en beklämning öfver Bengt. Ingen vind drog
genom skogarna, i hvilka träden stodo med alla grenar
fjättrade af snö, intet vatten klunkade i dikena kring de
öde fälten. I eftermiddagsljuset flöt allt, himmel, luft och
mark, ihop i samma hvitgrå sken, likt en inslumrads matta
leende. Jättestor låg tystnaden öfver bygden. Endast
den springande hästens klocka ljöd utan uppehåll gällt och
fridlöst.
Nu lyfte sig redan den stora sluttningen, på hvilkens
höjdkant den fattiga kyrkbyn syntes med fönsterrutor som
järnbleck i den sjunkande marssolen. Om tio minuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
