Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle Bengt vara framme, om tio minuter skulle afgörandet
ske. Hans hjärta bultade hårdt. Men hästen påskyndade
muntert farten med tanken på spiltan, och släden stannade
strax inne på den af alnshöga drifvor täckta gången till
Klockargården. Och så som hon stått, den julimorgon,
då han tog afsked, stod den unga flickan åter på trappan
i dörröppningen, där hon sedan sett skörden bärgas,
bladen falla och snön svepa den alstringströtta jorden.
Nu slocknade marseftermiddagens kalla dager på hennes
panna. Bengt kände nästan vördnad inför henne. Hvilken
värdighet i detta lugna samlif med årstiderna, denna
trofasthet i det lilla, denna tysta förbidan. En varm
blodström sköljde mot hans hjärta, när han tryckte hennes
hand och steg in.
Men inne i byggningen återfann han icke sommarens
trefnad. Där var vintersvalt trots dufven och inlåst värme.
Bortvaron af barnen, som ännu ej hemkommit från skolan,
gjorde huset öde, där det låg i snöhafvet, som med stora
skumböljor slog upp mot knutar och poster. De nakna
träden tryckte sig in mot stugväggarna, och genom de
låga fönstren föll en sista strimma af det matta snöljuset.
»Inne hos mig tala vi bäst,» sade flickan.
Det var ett förtrolighetstecken. Bengt hade icke
förut sett hennes rum och tittade blygt in från tröskeln.
Med ett ögonkast inpräglade han i minnet hela den lilla
kammaren: den hvita sängen med sitt förhänge, som
synbarligen börjat sin existens högre upp i världen, den
skrangliga pinnsoffan, byrån med sin tyllslöja öfver spegeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
