Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Namnet.»
»Jag vet hvem ni är.»
»Hvem jag är?»
»Bengt Kusel, som har alla bruken, som gifver så
mycket till alla fattiga, den rike Bengt Kusel.»
Det svartnade för Bengts ögon. Men han rörde sig
icke, han höll som förut flickans hand i sin. Något tvang
honom till ransakarens lugn. Han, som aldrig kunnat
eller gittat spela komedi, han gjorde det nu.
»Alftså, Bengt Kusel skulle vara bekant också i
Klockargården i Högby... För er, fröken Emma.»
»Om han är. Hur många gånger har jag inte sett
hans bild i tidningarna och läst om alla hans storartade
gåfvor.»
»Alltså ni visste det... du visste det,» ändrade han
och tog våldsammare fatt i hennes hand.
»Hela Bergslagen visste det. Det gick som en
löpeld från bruken.»
»Sannerligen. Då skötte du det bra, som icke ett
ögonblick låtsade därom. Icke ens vid afskedet då du gaf
mig porträttet.»
Hon skrattade till. Nu var det så skumt att de icke
längre kunde se hvarandras ansikten. Dunklet, hans »du»
och hela denna historia om hemligheten gjorde honom
förtroligare för henne, och gjorde drömmen, det omöjliga, till
en sorts sällsam, söndagsaktig verklighet. Hennes röst fick
något barnsligt obevakadt och kvittrande.
»Jag förstod, att Bengt Kusel ville vara okänd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
