Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesen. Historiett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människorna sitt lif
evigt ensamma vandra . . .
Jag låg med slutna ögon för att få sofva, men en sval
fläkt öfver ögonlocken tvang mig att öppna dem. En
nattfjäril hade kommit in i rummet och genomkorsade en stund
den askgråa skymningen med sin irrande flykt och blef
sedan tyst och borta. Genom fönstret hördes en ensam
drucken mans osäkra steg mot gatläggningen. Och stjärnan
blänkte.
Jag låg och tänkte på den kända teleskopiska bilden
af Mars med dess underliga nätverk af snörräta »kanaler»
eller vegetationsbälten. Och jag visste, att i dessa räta
Jinier låg beviset för att planeten måste vara bebodd. Man
vet af spektralanalysen att den består af samma ämnen som
jorden. Men dessa ämnen bilda i sina naturliga bristningar,
sprickor och konturer aldrig någonsin en rät eller något så
när rät linie af någon större utsträckning. Ingen flod, ingen
kust, ingen bergsrygg och intet naturligt vegetationsbälte
bildar en rät linje. Den räta linjen är frambragt med konst;
den är ett korrigerande af naturens nyck. Hvad kan det
vara för varelser som vattna sina fält med dessa snörräta
kanaler? Veta de kanske mer om vårt klot än vi om
deras? Diktas kanske där i denna stund sånger som ge
luft åt samma spleen som den kinesiska skalden kände för
tusen år sedan? Tänktes kanske där för tio tusen år sedan
de tankar, som i dag kallas nya och farliga hos oss? Det
är tydligt att där, liksom här, en djurart, en lifsform måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
