Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesen. Historiett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dear little Ghinaman, du får djäflar och drakar
inga dricks om du inte säger mig hvad du tänker om
döden!»
Kinesen smålog förbindligt, blek under det bruna.
Han betänkte sig noga innan han svarade. I hans ansikte
ästes ett fast beslut att icke säga det som han tänkte, utan
det som kunde vara mest passande. Och därför gaf han
slutligen det svar, som Kong-Fu-Tse en gång på samma
fråga hade gifvit en lärjunge, och som han — kyparen —
helt visst hade fått lära sig som litet barn i en
småbarnsskola i Shanghai:
»Man vet ännu icke hvad lifvet är; hur skulle jag då
kunna säga något om döden?»
Detta svarade han artigt småleende, på en danska som
redan började närma sig svenska. Och han läste upp det
med snabb tunga, som ett svar ur katekesen, hvad det
kanske också i verkligheten var.
Vi sågo på hvarandra med häpnad. Markel blef vild
af förtjusning. Han ville omfamna kinesen. Jag tror nästan
att han lade bort titlarna med honom. Han sade att han
skulle resa till Östasien och taga honom med sig som
sällskap. Han drog upp några sedlar ur byxfickan och
försökte stoppa dem på honom, men kinesen retirerade
bugande och småleende, och sedlarna föllo på golfvet.
Vi hölio på att gå. I tamburen kom kinesen och
lämnade sedlarna omsorgsfullt hopvikta åt en af oss. Markel
var redan på gatan, där han lade bort titlarna med en
droskkusk — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
