Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vända dem och måla taflor efter dem. Nu ville Carlo
kalkera dem och sedan sudda ut teckningen, då han inte
kunde rifva ner väggen och taga den med sig.
Alltså gick han ännu en gång uppför de mörka
fängelsetrapporna. Han knackade på sin egen dörr, men
den befanns stängd. Han var inte hemma.
Knipper-dolling satt nog på Corso utanför Belle arti som vanligt
och kände sig som den rike mannen med lordens zekiner
i fickan.
1 alla händelser var signor Carlo ohågad att gå sin
väg. Trött var han också. Han kunde få lof att hvila
sig en stund i sin egen trädgård. Där slog han sig ner
på den spruckna marmorbänken, som doldes af buskarna,
tände en svart cigarr och såg hur skymningen föll, som
den hade för vana. Han kände sig djupt melankolisk och
beklagansvärdt ensam.
Det var redan mörkt, då han steg upp för att gå.
Men hur han bar sig åt, så kom han upp i det gamla
fikonträdet. En afskedsblick öfver Giovannas klostergård
kunde han kosta på sig.
Men när han tittade öfver muren, var det nära att
han ropat högt af förvåning, Hon stod där, hon själf,
alldeles invid myrtenhäcken. Ensam stod hon där.
»Giovanna,» hviskade han. »Jag är här,
Gio-vannina.»
Efter ett ögonblick sade hon:
»Jag har väntat på er. Är ni min vän?»
Hennes röst hördes fast och behärskad, då hon fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
