Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kända melodier. Historisk skiss af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund dödstyst i salen. De gamle musikkäre männen
drogo upp de stora guld- och silfverdosorna ur byxfickan
och sutto med prisen mellan fingrarna och med ansikten,
som saligt strålade, och åhörde instrumentens stämmande
under andaktsfull för /äntan på den njutning, som skulle
komma, då dessa knäppningar och skrufningar och pröfvande
stråktag ändtligen tystnat. Det är ett skönt ögonblick, då
man ändtligen kommit så långt, att instrumenten börja
stämmas — — —
Nu klingade de första tonerna af allegrot genom
rummet. Sannerligen, en sådan stråkföring, ett sådant
smältande välljud hade man ej väntat ens af denne
ryktbare konstnär. Gubbarna glömde att föra prisen upp mot
näsan, de vågade ej röra sig för att ej en ton skulle gå
förlorad af denna härliga musik.
Musiksällskapets egna förmågor spelade såsom aldrig
förr, iyftade till oanad höjd af första fiolens glänsande
konstnärsskap. De gamla åhörarna slöto de skumma
ögonen under briliorna och de gröna skärmarna. De
vaggades på tonernas vågor bort från ålderdomens och
ensamhetens tröstlösa strand mot fridens och den ädla
njutningens leende nejder.
Då sista strofen af sista satsen förklingat, ljödo
handklappningarna sällsynt svaga, de gamla kunde ej klappa,
de förmådde ej ännu återvända till verklighetens värld,
och då den älskvärde konstnären reste sig upp från sin
plats och oombedd och otrugad sade, att han skulle spela
för sällskapet mäster Bachs ciaconna, kunde den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
