Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På afstånd. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med, log åt alla lustigheter, lyckade eller icke lyckade,
dräpte då och då till med en hvass anmärkning, som
dock strax slätades öfver i leende älskvärdhet, och kom
ofta afbruten oupphörligt åter in på känslosamhetens område.
Denna kvälls oväntade lycka hade dragit fram alla
hans halft begrafna framtidsförhoppningar i ljuset, försonat
honom med lifvet och människorna och återknutit eller
förstärkt alla vänskaps- och tacksamhetsband. Han talade
om sina uppfinningar, hvilka omhvälfningar de skulle leda
till, och hvilken glädje det skulle bli för honom att under
de däraf förändrade omständigheterna få skaka hand med
sina vänner, dem, som han lärt känna i nöden, ty det är
ju egentligen aldrig annat än i den man får de verkliga
vännerna. Då skulle han bättre kunna visa hur mycket
han satte värde på dem, och aldrig skulle han glömma
hvad de varit för honom, dessa, som stått vid hans sida i
de hårda tiderna.
»Och hon som haft det värst, hon ska också få det
bäst. För det har hon ta mig fan förtjänt* — kom det
en smula oförmedladt.
»Hon? Hvilken hon?* frågade Brandt, som blifvit
litet trögtänkt.
Men kassör Karlsson böjde förstående på sitt runda
hufvud åt Söderström.
»Hustru din,» sade han.
Ingeniören lade bägge armarna med de synliga, magra
handlederna och de knotiga händerna i kors öfver bordet
och lutade sig fram öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
