Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På afstånd. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni har sett henne,» sade han, blickande från den
ena till den andra af kamraterna. »Och ni tycker förstås
att hon inte ser något ut för världen. Slitit och stått i
har hon ju förstås, och så’nt gör inte människan fager.
Men ni skulle ha sett henne när vi gifte oss. Grannare
tös fanns inte på den tiden. Och många var det, som
ville ha’na. Både rikt och gentilt folk, må ni tro. Och
att hon tog mig, det var då sannerligen rent obe-
gripligt.»
Verkmästarn slog till ett af sina bullrande skratt.
»Åhå, inte någon falsk blygsamhet, vän Söderström,»
sade han. »Du var väl på din tid likaså grann karl, som
hon var grann tös.»
Men han fick icke något annat svar än en vred
blängning. Söderström kände nog sitt utseendes fel och
brister. Och gyckel skulle det vara måtta på. Och
framför allt skulle det vara på sin plats.
»Herre min Gud, hvad hon var vacker i sin hvita
klädning, när hon steg in i salen,» fortsatte han efter ett
par ögonblick. »Mjuk och slank som en blomma på
sin stängel och ändå så förnäm, som om hon rått om tre
kungariken.»
»Jaha,» sade han i det han rätade upp sig och såg
de andra spändt i ögonen, »det är santl Förbanna mig
är det inte sant!»
Kassör Karlsson tänkte på den lilla fyrkantiga frun
i stickad yllekofta och randigt förkläde, mindes med
någon svårighet hennes hvardagliga ansikte under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
