Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På afstånd. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sken hastigt upp. Alla hennes betänkligheter
voro borta. Och uppskjutande telefonsamtalet till ett
lägligare tillfälle förde kassör Karlsson henne med sig till det
reserverade rummet, där de två kamraterna sutto och
väntade på honom.
»Se här, Söderström,» sade han, när han stod på
tröskeln, »här har du din hustru. Jag hittade henne på
gatan utanför, där hon gick och väntade på dig i tron att
du inte var kommen ännu.»
Ingeniören vände sig snabbt om på stolen. Men han
steg icke upp, och det ena uttrycket efter det andra for
öfver hans ansikte. Öfverraskning, missnöje och olust
behärskade det i tur och ordning. Och han granskade
den inträdande från topp till tå med en skarp och
kritisk blick.
När man tänkte på h vil ka lofsånger han nyss
uppstämt till hennes ära, gjorde den stackars lilla frun honom
heller inte mycken heder, där hon nu stod.
Liten och klunsig med ett par vattenblå, kupiga ögon
i ett bredt, ojämnt rödblommigt ansikte, var hon ingen
skönhet. Och toaletten var icke ägnad att upphjälpa de
naturliga ofullkomligheterna. På det färglösa, tillstramade
håret satt en afskyvärd liten tyrolerhatt af grönaktig filt,
prydd med en kråkpenna Den gråbruna kjolen var
upphissad under den slitna, gammalmodiga kappan, så att de
grofva kängorna syntes ända upp på skaften, och i handen,
beklädd med en nött, svart handske, bar hon en tom
nätväska, virkad af brunt bomullsgarn.
10. — Svea, 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
