Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På afstånd. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad vill du för något,» frågade Söderström mörkt,
i det han strök och tvinnade sina röda polisonger.
ȁ, jag ville bara tala med dig om en sak, som du
visst har glömt.»
Och hon gick litet tafatt fram öfver golfvet, lutade
sig öfver hans stol och började en konversation i
half-hviskande ton, så att de två öfriga medlemmarna af
sällskapet kände sig föranlåtna att diskret draga sig en smula
tillbaka.
Men den som icke generade sig, det var hennes man.
Han satt kapprak i stolen, som om han icke var det
ringaste hågad att mottaga några förtroenden. Ju längre
hon lutade sig ned till honom, ju längre drog han sig
undan. Och ju tystare hon talade, ju högre och
distinktare kastade han fram sina ord. Ingen kunde höra hvad
hon hade att andraga, men i stället var det så mycket
omöjligare att göra sig döf för hans yttranden.
»Lofvat komma hem,» sade han. »Jag brukar väl
aldrig lofva något för lördagskvällarna!»
De röda fläckarna på hennes kinder blefvo lifligare.
Hon lyfte på sin tomma nätväska som för att visa honom
den och hviskade åter.
»Prat,» utbrast han. »Gå till det vanliga stället, så
kan det väl göras upp se’n.»
Men hon var tydligen icke tillfredsställd med rådet.
Hon sköt upp ögonbrynen, snörpte på munnen och
hviskade vidare med en min, som försökte hon öfvertyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
