Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På afstånd. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom om, att det inte gick för sig att ordna saken på
det sätt han föreslagit.
»Låt dem skrifva upp,» sade han.
Hon skakade på hufvudet, gjorde en bekymrad gest
med handen och hviskade en ny gensägelse.
»Dumheter 1»
Nu blef hon emellertid stött, såg riktigt förargad
ut och gaf honom svar på tal, ehuru fortfarande med
samma låga röst.
Men det imponerade inte på honom det allra
ringaste.
»Dumheter,» upprepade han, körde händerna i
byxfickorna, sköt fram bröstet och tittade förbi henne ut
i rummet, som om han beslutat att hädanefter hålla sig
fullkomligt oberörd af allt hvad hon sade och gjorde.
Hon märkte själf att hon inte kom någonstans, och
på en gång ändrade hon taktik.
Hon gjorde sig söt. Hennes medelåldriga, breda
ansikte tog på sig en näpen och inställsam min, som
troligen skulle klädt henne utmärkt, om hon bara varit en
blyg, sjuttonårs flicka. Och hon böjde sig smeksamt öfver
sin man och hviskade honom ända in i örat.
Det var en bön så bevekande och så tydlig, att de
svagaste ögon och de döfvaste öron borde ha förstått den.
Men den, till hvilken den riktades, uppfattade synbarligen
icke dess mening.
»Hur är det med dig?» for han ut. Och han ruskade
på sig, som ville han göra sig fri. »Ser du inte att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
