Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några julminnen. Af Conny Burman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter min faders död, då moster Clara lämnat vårt
hem och hade sin bostad i grosshandlaren Eurenii hus,
fortforo de traditionella kaffebjudningarna på julaftonen, ehuru
i mindre skala. Hennes vänner försummade dock aldrig att
det oaktadt göra henne ett besök.
Äfven efter min mors och systers död kom hon alltid
kort före jul hem till min ungkarlsbostad och bjöd till
julaftonskaffet på morgonen. Hon medförde då alltid någon
för mig värdefull present, som hon själf sytt, och frågade
jag då, hvar de öfriga små paketen, hon medförde, skulle
hamna, gafhon det något undvikande svaret ungefär så här:
»Ja, kära du, det här är en saffransbulle, som jag skall
gifva åt en gammal sjuklig fru på Sabbatsbergs fattighus,
och det här är ett par pälsmuddar, som en stackars gumma
ska ha,» 0. s. v.
Ja, gumman Clara själf hade intet öfverflöd, men vid
julen hade hon likväl skrapat ihop många gåfvor. Utom sin
be-gåfning, sin vackra sångröst och sitt glada, estetiska sinne,
hvarigenom hon länge på förutnämnda Gröndal var själen
i alla sommargästernas samkväm, hade hon äfven ett
hjärta af guld. Hennes godhet gick så långt, att hon
en jul var ganska nedslagen öfver, att en person, som
stulit några nipper ifrån henne, blifvit häktad, och vid en
annan jul, då hon blifvit beröfvad några för henne
värdefulla klädespersedler, bad hon, att man icke skulle göra
någon sak däraf, ehuru tjufven var ganska tydligt utpekad.
Hon sade då: »låt den stackarn vara. Jag försakar hellre,
hvad jag förlorat, än att jag under hela julen skall gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
