Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några julminnen. Af Conny Burman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tänka på, att en vilsefaren människa för min skull
sitter och försmäktar i fängelse.»
Sådan var gumman Clara. Hon lefde till 83 år, och
om jag undantagar de senare åren, då sorger och sjukdom
omtöcknade henne, lämnar hon efter sig det vackraste
minne och ett exempel på en människa, som med litet, ja
mycket litet, kunde lefva lycklig, glad och förnöjd.
Under min ungkarlstid var jag som tjänsteman i många
år å julaftnarna bjuden på middag hos en kamrat i tullverket,
kamreraren Larsson, hvilken inbjudit till densamma
kammarkontorets hela tjänstepersonal, däribland vår omtyckte och
jovialiska kamrerare, kompositören P. C. Boman, den kvicke
notarien Magnus Hollertz, kamrerarna Pontus Winroth och
Johan Brander m. fl., och middagen började på
östgöta-manér med att man först »doppa i gryta» i köket.
Mångfaldiga voro skämten och upptågen vid dessa
middagar. Sedan mina anhöriga dött, höll jag icke mycket
på de återstående få timmarna af julafton, utan tillbragte
den, som det föll sig.
Själfva julaftonen i ett lyckligt hem väcker oftast hos
en ungkarl ganska dystra betraktelser. Den återför minnet
till föräldrahemmet och barndomen samt väcker saknaden
af egen familjelycka. Den leder äfven tanken på, att man
i en familj endast är en tillfällig gäst, som icke förmår på
samma sätt som familjemedlemmarna deltaga i aftonens glädje.
Lägger man därtill, att den inbjudne vid julafton
alltid känner sig föranlåten gifva julpresenter, hvartill en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
